Inser att det är över ett år sedan. Men det är som vanligt.
Jag har sagt upp mig som skolfotograf för i år. Nu, som är den tiden som brukar vara intensivast, flänger jag alltså inte länet runt och sliter ut mig med långa dagar, tidiga mornar och dåligt med sömn. Det känns så himla skönt.
Men det innebär inte att jag vet vad jag vill. Knatar på som vikarie när tidningen ringer. Jag trivs där och jobbar gärna där. Men det är en sån osäkerhet. Jag vet aldrig hur mycket jobb det blir från månad till månad. Men det funkar i nuläget. Planen får jag komma på senare.
I övrigt trivs jag med det nya livet som sambo. Tredje gången gillt känner jag nu. För det känns bra, nästan för bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar