Sinnesro

Idag har jag varit rastlös ända in i själen. Att jobba långt ifrån på heltid känns av markant ibland, framförallt ger det mig onödiga dygnsrytmer som inte alls är på de tider jag skulle föredra. Jag lägger mig sent, somnar ännu senare.

Dock har jag målat idag, något jag inte har gjort sedan i somras. Två timmar flög förbi utan att jag märkte det. Det var på ett sätt rogivande; i alla fall för sinnet.
Tanken är att jag ska måla tavlor som jag själv kan ha på väggen. Dock är det inte min starka sida att avsluta något påbörjat när det kommer till mina egna målningar. Jag har svårt att bli nöjd, svårt att slutligen lägga ner penseln. Men jag hoppas att jag ändå kommer att hålla igång målningen nu.
För både sinnet och själen.

Inpirationslös

Har insett att jag skriver bäst om natten. Har även insett vad det är jag egentligen saknar; inspiration. Det var ett tag sedan jag verkligen kunde känna mig inspirerad. För mig är det en väldigt viktig funktion för både mitt välmående och min vardag.

Just nu rullar dagarna bara på. Det är inget speciellt. Jag känner inget speciellt. Jag behöver främja min kreativitet, jag behöver finna en gnista. Helt enkelt skulle jag behöva en musa; någon som kan inspirera mig till den kreativitet jag vet att jag har. Lite välmående helt enkelt.

Frågan är bara vart jag hittar min inspirationskälla. Jag behöver den...

I skrivande stund...

Att blogga är inte min starka sida, även om jag egentligen mår bra av det. Jag mår bra av att få skriva ur mig ibland. Framförallt nu när jag inte har ett arbete jag skriver i och inte heller längre studerar. Jag behöver helt enkelt hålla liv i mitt skrivande; för det är ju det jag lever för.

Som journalist utan arbete tänker jag börja använda denna blogg för att få utlopp, både för känslor och för livet i allmänt. Att bara skriva, att bara vara. För att jag finns.

Det är nu sent en lördagskväll. Jag sitter i soffan med mysbelysningen på, katten ligger bredvid och snarkar. Det har varit en ganska skön kväll, även om jag inledde den med att arbete. Men jag gillar trots allt mitt arbete som biografmaskinist. Jag trivs med att visa film för folk. Mer bio åt folket!
Men även om jag trivs är det enbart något i väntan på det rätta jobbet, det jag får skriva i. jag trivs helt enkelt bara medan jag väntar.


På sistone har jag börjat känna att jag har kommit till den punkt i livet då jag känner att jag nog vill ha lite mer. Jag känner mig otillfredsställd och rastlös. Jag saknar något; vi får se om jag finner det.