Morgonmys

Uppskruvningsbar fast urladdad

Nu är det inte allt som går vägen. Saker krånglar. Jag är disträ.
Telefonen är död ännu en gång med exakt samma fel som den var inlämnad för i vintras; det går inte att ladda den. Blir lite butter på detta.
Disträ är jag. Har svårt att samla tankarna, de far mest omkring. Irriterad är jag nog lite smått också. På allt som krånglar. Och att allt som krånglar kommer kosta mig massa pengar jag egentligen inte har.

Känner mig lite som en uppskruvningsbar docka som har gjort av med all energi och som ingen har orkat skruva upp igen.

Åter

Är nu åter på hemmaplan efter en grym helg i Stockholm hos Stina.

Kasst väder och allt för mycket tunnelbana drogs upp av sköna människor och sköna platser kantat av diverse fynd. Tror jag behövde detta. Komma ifrån stan en sväng. Är nöjd; mycket nöjd.

Vidöppet

Alltid lika härligt när det snöar i april.
Alla mina lag är nu officiellt ute ur CL.
Säsongsuppehåll på de flesta serier.

Med detta åsido. Har haft en del ledig tid i mina händer och mer kommer. Vilket är skönt; på ett sätt. Dåliga sovvanor och en viss inaktivitet och lathet har uppstått. Som det brukar.

Känslomässigt är jag i nuläget förvirrad. Får se vad som händer, vilken väg det blir. Än så länge är det oklart; vidöppet.

Ljuva sommar

Va fasen. Slänger in en bild också. Enbart för att jag längtar till sommaren. Solen är högst välkommen nu. Gärna lite värma på det.

Allmänt alldagligt

Idag har jag egentligen inte något att säga. Har bara ett behov av att formulera mig ändå.
Händelselös dag egentligen. Händelselös vecka för den delen fram tills helgen. Då far jag till den stora staden och roar mig. Ska bli himla trevligt må jag säga. Innan dess? Skruva ihop cykel och se på fotboll. Det är min vecka det. Slänger in lite arbete där emellan.

Känner mig dock inte lika rastlös. Fått lite utlopp. Men behöver nog mer. Ja det gör jag.

Tankekraftens påverkan

Sömnbristen har börja anamma mina nätter. Att det delvis beror på min icke-existerande dygnsrytm, det vet jag. Men en stor bov i dramat är dock mina tankebanor. De drar ständigt iväg dit de inte borde och de slutar inte heller utan snarare ökar tills de går på högvarv.
Jag tänker mig själv till sömnbrist; hjärnan bubblar för mycket för att kunna somna.

Tankarna faller sig oftast till en viss person. Jag vet inte om jag borde eller vart vi egentligen har varandra. Jag vet inte om jag borde; men jag gör. Svårt att glömma, svårt att inte tänka på det. Samtidigt som jag knappt minns.
I min egen förvirring tänker jag mig själv till sömnbrist.